Hejsan Svejsan

Sitter och funderar på hur mycket man kan sakna någon som är död. Varför ska alla försvinna som man tycker om. Det gör ont varje gång man pratar om henne varje gång man ser på en bild av henne. Hon var den vackraste och sötaste. Hon var min lilla vovve. Man saknar hennes lukt och päls. Att dra fingrarna genom den och bara snusa ihop med henne. Se henne springa i trädgården eller på ängen med sina snabb steg som hon hade. Varför skulle hon inte kunnat finnas längra. Typ för alltid hade varit bra! ...



Min älskade och saknade hund Molly!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0